Det är chillivanilli

Monika is back on track. På många olika sätt.

1. Hon har gjort klart sina arbeten och är redo för några kickass redovisningar
2. Hon har bestämt sig för att utesluta allt onyttigt. Nu är det nyttigheter som gäller.
3. Hon har inte rökt på 1 vecka och känner sig STOLT.
4. Hon har bestämt sig för att hitta ett jobb. eller i alla fall försöka.
5. Hon ser verkligen fram emot att resa med sin älskade David.
6. Hennes hy har förbättrats.
7. Det är snart Andra Avenyn på TV OCH det har förlängts med en kvart.
8. Hon vet vad hon ska ha som IV-val nu. Fast det är fortfarande preliminärt.

Detta år är Hennes år. Det har startat skit bra. Och bra ska det minsann förbli!

Förövrigt så Älskar hon sin David mest av ALLT. Bara så hela världen vet!

Fick en enormt överväldigande känsla av att behöva skriva av mig lite. Men jag vet inte riktigt om vad faktiskt. Ska bara låta mina tankar styra innehållet och bara låta det flyta på.
Det känns lite som om jag tappat förmågan att skriva. Om man ska vara helt rakt på sak så känns det som om jag tappat förmågan till allt. Eller har jag någonsin haft något sådant?

Jjag har faktiskt märkt att jag inte är duktig på någonting faktiskt. Vissa människor brinner verkligen för saker och har sina passioner och är dessutom oftast sjukt bra på det de gör. Det känns lite som om mina passioner har svalnat, jag saknar inpriration till allt och är faktiskt inte "riktigt bra" på något alls. Trist, men när jag tänker efter är jag nog en riktig medelmåtta inom allt.

Men sen finns det ju en annan tänke också. Tänk så är jag riktigt bra på något, något jag inte har upptäckt än. Typ något helt jävla galet, något man aldrig skulle kunna tro. Jag kanske har egenskaperna för att bli riktigt bra på att köra motorcross. Eller så har jag kanske det i mig att kunna bli en jäkla bra astronaut.
Man kanske kan försöka väcka gamla passioner. De må ha slocknat men de har funnits där! Och de har ju inte bara funnits där utan en anledning. Eller så får man helt enkelt se vad tiden för med sig.

För att bli bra på något måste man ge det tid men jag vet inte om jag har den tiden. Klockan tickar på och varje sekund som går åt har man en chans att förändra saker och ting.

Den här texten är både lite kritiskt men även lite inspirerande på sitt sätt. I alla fall för mig. Kanske är detta början på nått nytt som jag egentligen borde tagit mig an redan för längesen.



Allt jag kan göra är att önska mig ett ironiskt "Lycka Till".