Det är chillivanilli

Monika is back on track. På många olika sätt.

1. Hon har gjort klart sina arbeten och är redo för några kickass redovisningar
2. Hon har bestämt sig för att utesluta allt onyttigt. Nu är det nyttigheter som gäller.
3. Hon har inte rökt på 1 vecka och känner sig STOLT.
4. Hon har bestämt sig för att hitta ett jobb. eller i alla fall försöka.
5. Hon ser verkligen fram emot att resa med sin älskade David.
6. Hennes hy har förbättrats.
7. Det är snart Andra Avenyn på TV OCH det har förlängts med en kvart.
8. Hon vet vad hon ska ha som IV-val nu. Fast det är fortfarande preliminärt.

Detta år är Hennes år. Det har startat skit bra. Och bra ska det minsann förbli!

Förövrigt så Älskar hon sin David mest av ALLT. Bara så hela världen vet!

Fick en enormt överväldigande känsla av att behöva skriva av mig lite. Men jag vet inte riktigt om vad faktiskt. Ska bara låta mina tankar styra innehållet och bara låta det flyta på.
Det känns lite som om jag tappat förmågan att skriva. Om man ska vara helt rakt på sak så känns det som om jag tappat förmågan till allt. Eller har jag någonsin haft något sådant?

Jjag har faktiskt märkt att jag inte är duktig på någonting faktiskt. Vissa människor brinner verkligen för saker och har sina passioner och är dessutom oftast sjukt bra på det de gör. Det känns lite som om mina passioner har svalnat, jag saknar inpriration till allt och är faktiskt inte "riktigt bra" på något alls. Trist, men när jag tänker efter är jag nog en riktig medelmåtta inom allt.

Men sen finns det ju en annan tänke också. Tänk så är jag riktigt bra på något, något jag inte har upptäckt än. Typ något helt jävla galet, något man aldrig skulle kunna tro. Jag kanske har egenskaperna för att bli riktigt bra på att köra motorcross. Eller så har jag kanske det i mig att kunna bli en jäkla bra astronaut.
Man kanske kan försöka väcka gamla passioner. De må ha slocknat men de har funnits där! Och de har ju inte bara funnits där utan en anledning. Eller så får man helt enkelt se vad tiden för med sig.

För att bli bra på något måste man ge det tid men jag vet inte om jag har den tiden. Klockan tickar på och varje sekund som går åt har man en chans att förändra saker och ting.

Den här texten är både lite kritiskt men även lite inspirerande på sitt sätt. I alla fall för mig. Kanske är detta början på nått nytt som jag egentligen borde tagit mig an redan för längesen.



Allt jag kan göra är att önska mig ett ironiskt "Lycka Till".

Back to Black

...

Look at the stars look how they shine for you!

Look at the stars
Look how they shine for you
And everything you do yeah,
they were all yellow

I came along
I wrote a song for you
And all the things you do
And it was called Yellow

So then I took my turn
Oh what a thing to've done
And it was all yellow

Your skin Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
And you know
You know I love you so
You know I love you so

I swam across
I jumped across for you
Oh what a thing to do
Cuz you were all yellow

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow

Your skin Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
And you know
For you I'd bleed myself dry
For you I'd bleed myself dry

It's true
Look how they shine for you
Look how they shine for you
Look how they shine for...
Look how they shine for you
Look how they shine for you
Look how they shine

Look at the stars
Look how they shine for you
And all the things that you do


Jag älskar dig David av hela mitt hjärta! Utan dig vet jag inte vad jag skulle ta mig till! Du är den som får mig att känna mig hel, du är som min andra hälft. Jag är så otroligt glad över att du dök upp i mitt liv. Det är någonting jag är enormt tacksam för varje dag som går. Du är min och jag är din. Monika och David. Vi två. Jag älskar dig mer än allt annat David!

I'm not pop, I'm hiphop

Ikväll gick jag verkligen in i rollen som hiphoppare. När jag övade min koreo framför spegeln kändes det som om någonting fattades. Därför beslöt jag mig för att rota igenom min garderob på jakt efter lite hiphoppish kläder. En 5 år gammal marinblå oversize tröja man kan drunkna i, bruna baggy byxor, en N.Y keps och en uppsatt toffs på sne för att piffa upp det hela en gnutta. Kunde det bli mer eastside?

Fyfan vad nöjd jag blev över min spegelbild. Man kanske ska börja gå runt klädd sådär på heltid? Jävligt snyggt, men inte helt och hållet "Monika". Det är kul på träningarna, då dansar jag till hiphop och då platsar allting och det känns helt rätt. Älskar att dansa till det. Men till vardags? Njae... inte riktigt min grej, skulle jag tro.

Imorgon är det dagen innan spexföreställningen, WOHOOOOW!
Ska bli as kalas! Och spexfesten ser jag också fram emot. Tänk att det var ett år sedan vi var ettor och allt var så främmande, nytt och himla spännande.
Och till frågorna som alla säkert undrar över men inte vågar erkänna; vem kommer hångla med vem? Vem kommer supa sig drägg full? Vem kommer hälla reben över vem? Vem kommer ligga under borden och leta efter sina kameror? Och framför allt; Vem kommer bli utvald till nästa års spexgeneral och spexstyrelse?

Dagen kommer, som varje år, gå till historien och jag är glad över att få vara en del av den.

SPEX ON!

lite deppilicious och lite filosofilicious

Det känns som om det ända jag skriver om här i bloggen handlar enbart om hur mycket jag gnäller över skolan. Men så är det. Skolan är min värld för tillfället. Det är ganska deprimerande. Nu kan jag inte få in mer i skallen, vilket kommer synas på provet, vilket också leder till en deprimerad stämning. Idag har jag i princip bara pluggat och lyssnat på Kent. De fungerar alldeles utmärkt som depp-medicin. Fast de kan också ha en motsatt effekt. Inte i mitt fall dock.

Helt random, en ny filosofi:
Okej, jag erkänner, de flesta mode-designers är bögar. Detta erkänner jag endast bara för att fördommen stödjer teorin! Sen kan man diskutera ifall den stämmer eller inte.
Eftersom de flesta designers är bögar tar de in de allra längsta och smalaste tjejerna till modevisningarna därför att de stämmer in på "kill-kroppen" som de tänder på. Eftersom de är "modeller" och därför perfekta, anser alla "vanliga tjejer" runt omkring samma sak. Vanliga heterosexuella män ser däremot inte alltid detta som perfektion eftersom de oftast hellre vill ha kurvor än utstickande revben. Och då bildas det sakta men säkert pannkaka av alltihop och alla får en förvrängd bild.

MEN. Bara för att jag beskriver teorin betyder det inte att jag håller med. I denna fråga är jag neutral och säger pass. Ville bara framhäva en viss tanke och idé som möjligtvis kan stämma.

Nu fortsätter jag mitt inlägg och nu har jag kommit fram till en annan teori! Jag lider nog av prestationsångest. Har tänkt igenom det här och det känns verkligen som att allting handlar om att vara bäst på så mycket som möjligt, ja helst i allt. Betygen ska vara superbra, man ska alltid vara snygg i håret, fint sminkad och ha fina kläder. Se allmänt snygg ut alltså. Hemma ska man inte bara sitta och plugga utan också hjälpa till med hushållet som t.ex. städa, tvätta och handla. Rå plugga samtidigt som man ska umgås med familjen. Sen ska man ha tid över att träffa sin pojkvän och sina vänner. Man ska över huvudtaget vara så rolig som möjligt, så glad som möjligt, så snäll som möjligt och så social som möjligt. Tur, som in i helvete, att man inte något jobb, då hade jag nog vatt dödens.

Någon ljuspunkt vid horisontens slut? Ja, David. Han är verkligen bäst! Jag älskar dig <3

Tack för mig.

Radiohead

Jag har totalt fastnat för Radiohead med låten creep. Tycker att både lyriken och musiken är sjukt bra. Sen gillar jag att de är lite små-läskiga i videon. Budskapet "creep" kommer verkligen fram helt utmärkt.

Här är videon för de som vill se: http://www.youtube.com/watch?v=nxpblnsJEWM&feature=related

Inte nog med det så är deras lilla björn sjukt cool. Hur föreställer man sig "radiohead" på ett annat sätt?

Förövrigt har David kommit och hälsat på idag. Det var mysigt och något jag verkligen behövde! <3

Tjillevippen!