Det känns som om det ända jag skriver om här i bloggen handlar enbart om hur mycket jag gnäller över skolan. Men så är det. Skolan är min värld för tillfället. Det är ganska deprimerande. Nu kan jag inte få in mer i skallen, vilket kommer synas på provet, vilket också leder till en deprimerad stämning. Idag har jag i princip bara pluggat och lyssnat på Kent. De fungerar alldeles utmärkt som depp-medicin. Fast de kan också ha en motsatt effekt. Inte i mitt fall dock.
Helt random, en ny filosofi:
Okej, jag erkänner, de flesta mode-designers är bögar. Detta erkänner jag endast bara för att fördommen stödjer teorin! Sen kan man diskutera ifall den stämmer eller inte.
Eftersom de flesta designers är bögar tar de in de allra längsta och smalaste tjejerna till modevisningarna därför att de stämmer in på "kill-kroppen" som de tänder på. Eftersom de är "modeller" och därför perfekta, anser alla "vanliga tjejer" runt omkring samma sak. Vanliga heterosexuella män ser däremot inte alltid detta som perfektion eftersom de oftast hellre vill ha kurvor än utstickande revben. Och då bildas det sakta men säkert pannkaka av alltihop och alla får en förvrängd bild.
MEN. Bara för att jag beskriver teorin betyder det inte att jag håller med. I denna fråga är jag neutral och säger pass. Ville bara framhäva en viss tanke och idé som möjligtvis kan stämma.
Nu fortsätter jag mitt inlägg och nu har jag kommit fram till en annan teori! Jag lider nog av prestationsångest. Har tänkt igenom det här och det känns verkligen som att allting handlar om att vara bäst på så mycket som möjligt, ja helst i allt. Betygen ska vara superbra, man ska alltid vara snygg i håret, fint sminkad och ha fina kläder. Se allmänt snygg ut alltså. Hemma ska man inte bara sitta och plugga utan också hjälpa till med hushållet som t.ex. städa, tvätta och handla. Rå plugga samtidigt som man ska umgås med familjen. Sen ska man ha tid över att träffa sin pojkvän och sina vänner. Man ska över huvudtaget vara så rolig som möjligt, så glad som möjligt, så snäll som möjligt och så social som möjligt. Tur, som in i helvete, att man inte något jobb, då hade jag nog vatt dödens.
Någon ljuspunkt vid horisontens slut? Ja, David. Han är verkligen bäst! Jag älskar dig <3
Tack för mig.
